Idag är det kallt. Jag har kjocktröjan på och fryser om händerna.

Igår fick jag min medesun mot mitt höga blodtryck, kanske det är därför jag fryser, blodet kommer inte ut till händerna. Men jag mår betydligt bättre och pulsen har gått ner oxå, så hjärtat behöver inte jobba lika hårt som tidigare. På tal om hjärta, så hälsar jag till alla mina flickor en glad alla hjärtans dag.

Jag verkar vara, imottsats till många, ganska tillfreds med livet just nu. Har inga pengar, men det är väl så att de som har lite fodrar inte så mycket.

Jag tycker synd om de stackare som har hundratusen i månaden och tycker att de är förtjänta av det. De lägger undan flera tusentals kronor i månaden och klagar sen att inte pengarna räcker till. Skrämmande.

Nej jag skall inte klaga. Det enda jag saknar är mina flickor. Och en hund.

Och en Ferrari med alla utgifter betalda. ;0)

Efter förra intermezzot med spara knappen har jag nu börjat att gå baklänges. Inte bildligt(det finns nog saker här i livet som man skulle vilja ha omgjort, men å andra sidan, så är det det som skapar människan. Erfarenhet). Jag har varit väldigt duktig i helgen, cyklat och varit ute och gått tills knäet värkte(har get mig dän att gå ner några hekto eller kg, vilket som kommer först. 200/110 i blod tryck är inte bra.

I dag på morgonen var jag till hyglonisten. Efter att ha nämt att jag har högt blod tryck, fick jag en annan bedövning, kärlvidgande och inte ihopdragande, det var en angenäm erfarenhet. Det kändes i hela kroppen, förutom att den bedövade käften så var jag som små lullig och synen blev bättre(eller så hade jag glömt att jag hade glasögonen på mig). Imorgon skall jag ta blod trycket igen, så vi får se vad som händer.

Nej nu börjar strax jobbet igen, så jag skänker en blomma till mina töser.

P&K

Här hade jag skrivit ett långt utlägg om min dag, igår och förra går.

Men gammal, glömsk och otänkt, så glömde jag att spara den.

Den hade allt ( ) " " och roligheter.

Jag provar imorgon igen.

//Sov gott och vakna torrt/Sov som ett litet murmeldjur hela natten//

Mitt första försök till blogg.

Det är med glädje och sorg/stolthet och förtvivlan, jag läser mina döttrars inlägg. Jag skrattar och ögonen tåras om vartannat.

De börjar att bli stora nu. Men det är som med allt annat, ett relativt begrepp. I mina tankar är de inte äldre än att jag kan balansera dem i handen, blåsa på ett sår och hållande i min famn.

Jag är från norrland, så man skall inte klaga.

Då kanske regeringen hittar ännu en avgiftspost som de kan ta från de svaga och ge till de mindre behövande.