Idag är som igår, som är i morgon, som är som veckan efter.

Med ett undan tag i morgon skall jag ta ett bad och läsa Illustrerad vetenskap. Jag måste ha något intressant att läsa när jag badar annars blir det så tråkigt. En gång återupptäckte jag formeln för hur man lägger ihop tal genom att titta på kakelrutorna på väggen((n2+n)/2).

 Men jag har inte funderat i Archimedes banor än, det räcker att jag lägger märke till att vattnet svämmar över när jag kliver i badet.

//En dag utan upptäckter, är en dag utan upplevelser/

P&K Till mina flickor.

Här tänker man på miljön! Låter bilen stå och cyklar dit jag skall. Egentelligen är det inte så mycket miljön jag tänker på(men lite), mer på mitt välbefinnande. Det kan ta dagar eller veckor innan jag tar bilen och i lördags var det dags. Hittade bilen med lappar på vindrutan.  3st alltsomallt. 3 stycken nästan identiska plastade böteslappar. Det enda som skillde dem åt var datum och klockslag( dessa skilde sig inte så mycket, inom en timme eller så) "Fordon utanför markerat omsråde". Här brukar stå fordon utanför strecken, men nu förstår jag varför antalet fordon har minskat och står lydigt inom markeringarna. Som sagt, man lär sig så länge man lever. Men att det skall kosta 300 spänn per lektion grämer mig, men det var tur att jag skulle anvädda bilen just då, för det hade lätt kunnat vara 3000:- i min iver att hålla formen. //Den som vill va fin får lida pin. Vissa mer än andra//

Idag fryser jag ännu mer. Jag trodde alldrig att jag skulle gnälla över lite kyla.

-4 grader är väl inget, men det känns som -15 i norr.

Jag skäms över att jag inte har berättat om blommor och bin för mina töser.

Är det lämligt att en pappa instruerar sina döttrar om sådant?

Konstigt att läroinstitiutionen har blandat ihop samlevnad med hemkunskap och skapar en fruktsallad. Men i sparivern så kanske det blev så. Å andra sidan så har väl familjebildningen blivit av en dito(sallad).

P&K

Idag är det kallt. Jag har kjocktröjan på och fryser om händerna.

Igår fick jag min medesun mot mitt höga blodtryck, kanske det är därför jag fryser, blodet kommer inte ut till händerna. Men jag mår betydligt bättre och pulsen har gått ner oxå, så hjärtat behöver inte jobba lika hårt som tidigare. På tal om hjärta, så hälsar jag till alla mina flickor en glad alla hjärtans dag.

Jag verkar vara, imottsats till många, ganska tillfreds med livet just nu. Har inga pengar, men det är väl så att de som har lite fodrar inte så mycket.

Jag tycker synd om de stackare som har hundratusen i månaden och tycker att de är förtjänta av det. De lägger undan flera tusentals kronor i månaden och klagar sen att inte pengarna räcker till. Skrämmande.

Nej jag skall inte klaga. Det enda jag saknar är mina flickor. Och en hund.

Och en Ferrari med alla utgifter betalda. ;0)

Efter förra intermezzot med spara knappen har jag nu börjat att gå baklänges. Inte bildligt(det finns nog saker här i livet som man skulle vilja ha omgjort, men å andra sidan, så är det det som skapar människan. Erfarenhet). Jag har varit väldigt duktig i helgen, cyklat och varit ute och gått tills knäet värkte(har get mig dän att gå ner några hekto eller kg, vilket som kommer först. 200/110 i blod tryck är inte bra.

I dag på morgonen var jag till hyglonisten. Efter att ha nämt att jag har högt blod tryck, fick jag en annan bedövning, kärlvidgande och inte ihopdragande, det var en angenäm erfarenhet. Det kändes i hela kroppen, förutom att den bedövade käften så var jag som små lullig och synen blev bättre(eller så hade jag glömt att jag hade glasögonen på mig). Imorgon skall jag ta blod trycket igen, så vi får se vad som händer.

Nej nu börjar strax jobbet igen, så jag skänker en blomma till mina töser.

P&K

Här hade jag skrivit ett långt utlägg om min dag, igår och förra går.

Men gammal, glömsk och otänkt, så glömde jag att spara den.

Den hade allt ( ) " " och roligheter.

Jag provar imorgon igen.

//Sov gott och vakna torrt/Sov som ett litet murmeldjur hela natten//

Mitt första försök till blogg.

Det är med glädje och sorg/stolthet och förtvivlan, jag läser mina döttrars inlägg. Jag skrattar och ögonen tåras om vartannat.

De börjar att bli stora nu. Men det är som med allt annat, ett relativt begrepp. I mina tankar är de inte äldre än att jag kan balansera dem i handen, blåsa på ett sår och hållande i min famn.

Jag är från norrland, så man skall inte klaga.

Då kanske regeringen hittar ännu en avgiftspost som de kan ta från de svaga och ge till de mindre behövande.